Just så

Ur Dagens Nyheters arkiv, från 5 februari 1946.

 

16106057_10211409303364214_573616764595870868_n

 

 

 

 

Annonser
Bild | Posted on by | Lämna en kommentar

9 av 10

15873577_1383948704970995_947568199071640749_n

Bild | Posted on by | Lämna en kommentar

Gott Nytt År!

img_8444

 

Inför år 2017 önskar jag följande:

Att den nya vågen av rivningsiver i Sverige ska upphöra. Sluta riv äldre byggnader, alltså sådana uppförda före 1960. Jag tycker det är tramsigt helt enkelt. Det finns i princip alltid något man kan göra med en äldre byggnad istället för att riva den. Om en byggnad inte är kulturmärkt av något slag spelar ingen större roll, den är förmodligen bevarandevärd ändå. Det finns något i äldre arkitektur, i den enklaste lilla stuga, som sällan återfinns i dagens byggnader. De äldre byggnaderna blir färre och färre – de är en del av vårt kulturarv, låt oss bevara det. Det är dags att sätta stopp för rivningsivern!

Att ogenomtänkta om- och tillbyggnationer av äldre byggnader, framför allt i städer, ska upphöra. Fönster och portar är t.ex. en del av arkitekturen, de går inte att bara byta ut till vad som helst eller ens något som liknar originalet. Hur svårt ska det vara att förstå? Allt i fasaden ska vara i originalutseende. Vad gäller insidan önskar jag att man gick varligare fram där också. Det går att förbättra funktionen i t.ex. ett hyreshus utan att göra avkall på originalstil.

Att byggnadsvård ska tas  mer på allvar, av staten, av kommuner, av fastighetsägare och av privatpersoner. Jag önskar att de som officiellt arbetar för byggnadsvård ska göra sin röst mer hörd för allmänheten, t.ex. Svenska Byggnadsvårdsföreningen. Varför har de inte återkommande debattartiklar i aktuella fall och händelser i rikets alla morgon- och dagstidningar? Inte ens sitt eget 40-årsjubileum har de vad jag vet uppmärksammat nationellt.

Att allt nytt som byggs ska byggas i tidlös stil med kvalitet, finess och med tanke på omgivningen, vare sig det är stad eller landsbygd det handlar om. Det ska helt enkelt vara ett långsiktigt tänkande kring nybyggnation. De kan i andra länder, så varför inte i Sverige? I Karlskrona har flera av de senaste byggprojekten som presenterats visat på det motsatta. Jag ska snart i ett inlägg om Karlskrona försöka visa vad jag tycker är kvalitet i det som byggts de senaste 25-30 åren.

Att det ska sluta byggas på åkermark i Sverige, oavsett hur liten bit mark det handlar om. Är den bebyggd är den förlorad att bruka. Var ska vi odla i framtiden? I Karlskrona har vi exempelvis Mölletorp norr om Lyckeby, som är hotat. Kultur- och jordbruksbygd med gammalt ovanligt storgårdslandskap håller på att gå förlorat. Varför denna iver att förstöra det som är vackert och har mervärde?

Att alla hembygdsföreningar och liknande, som verkar för kunskap, kulturarv, byggnadsvård och kontinuitet i vårt land får fler medlemmar, och bland dessa även yngre medlemmar, så att de med större kraft kan arbeta för sin goda sak, nu och i framtiden.

Att stat, kommun, byggherrar, arkitekter och andra som bestämmer över hur vår omgivning ska se ut börjar lyssna till hur medborgarna vill ha det i sin omgivning. Allt som oftast har de förra och de senare helt olika uppfattning om vad ”god miljö och god arkitektur” innebär. Nej, alla medborgare tycker inte lika, men det är slående hur tyst det är från allmänheten när något i klassisk och tidlös stil ska byggas…  Bara för att vi är i behov av fler bostäder just nu får man inte nagga på kvalitet, vare sig byggnadsteknisk eller estetisk. Bara för att några ser ett äldre hus som intetsägande ger det inte dem rätten att riva det hur som helst.

Ja, det finns säkert mer att hoppas på i de här frågorna, men detta får räcka för nu. Har någon läsare andra förslag, som kunde passat i det här inlägget?

Gott Nytt År önskar jag er!

Publicerat i Allt möjligt, Arkitektur, Byggnadsvård, Fundering, Kulturarv, Nytt OCH vackert, Politik, Sandlådearkitektur | Lämna en kommentar

Kvartersstadens återkomst

kvartersstadennorrmalm

 

Inspelat samtal från Bokmässan 2016 – 44 oerhört intressanta minuter!

Kvartersstadens återkomst

 

img_7220

img_7226

img_7260

img_7261

img_7266

Nedan följer länkar till de stadsdelar Erika Wörmer nämner och vilka hon har varit delaktig i.

Herrgårdsforsen i Vanda, Finland

Biskopshagen, Växjö

Trädgårdsstaden blommar upp – Dagens Nyheter

 

Tipsar även om S:t Eriksområdet i Stockholm, ritat av Stockholms Stadsbyggnadskontor under planarkitekten Aleksander Wolodarski. Kommer att skriva mer om denna stadsdel i ett senare inlägg.

 

Publicerat i Arkitektur, Ett hus, Gata, Nytt OCH vackert, Plan, Politik, Projekt, Tv/Radio/Film | Lämna en kommentar

Teaterslott

Det är höst och dags att tända fotogenlampan, göra något varmt att dricka och sätta sig bekvämt med en god bok i knät! För ett par år sedan kom följande spännande historia ut av den småländska författarinnan Annelis Johansson. Hon har tidigare skrivit ungdomsböcker och den här är hennes första för yngre barn.

Hélene Anderson, konstnär och f.d. polisinspektör, som jag skrev om tidigare, uppmuntrade i sitt radioprogram i 2015 års Sommar i P1 föräldrar att titta upp från sina mobiltelefoner och istället ta tillfället i akt att berätta och diskutera med sina barn kring det de passerar på vägen till och från något. Det kan t.ex. vara hus, parker, skulpturer och annat som man kan känna för och ha en åsikt om. För det är förälderns uppgift, att visa sina barn världen omkring dem.

img_8281

 

Ett liknande syfte har Annelis Johansson med sin bok Herr Fikonhatt och slottet Thoufve. Hon vill inte skriva någon på näsan men vill passa på att i barnlitteraturen slå ett slag för Kulturen i dess olika former, vackra gamla byggnader och inredningar, teater, musik, högtider, historia… Det gör hon med hjälp av en allt för välkänd situation, nämligen den att ett gammalt hus hotas av rivning till förmån för något anskrämligt och onödigt. Boken har enkla och fina illustrationer av Staffan Gnosspelius.

I just det här fallet är det en gammal teater som ingen verkar bry sig om och Fredrik Sivertsson ser en chans att förverkliga sig själv genom att riva teatern och istället bygga ett höghus. Där ska han ha sitt kontor på översta våningen och kunna stå på takterassen på nyårsafton och ha första parkett inför fyrverkerierna. Sivertsson är redan en framgångsrik entreprenör i staden och hans nya idé, vilken han ska basa över i höghuset, är ett nytt mirakelpiller med syfte att verka avstressande för människor. Som om det inte fanns annat som kan hjälpa mot stress och göra folk lyckliga…

img_8286

 

Som tur är har Sivertsson en son som är betydligt klokare än vad han själv är.

Pappa tittade drömmande ut över platsen, men det var som om han inte riktigt såg att det stod ett lustigt hus som liknade ett slott med grönt tak och ett torn i vägen. Kanske han i sin fantasi hade byggt sitt höghus redan och inte märkte att det stod saker där på den fantastiska platsen som förhindrade det hela. Vilhelm kunde inte låta bli att protestera.

”Men pappa”, viskade han försiktigt, för han ville inte heller riktigt störa pappa när han nu var så upprymd. ”Pappa, det står ju ett hus där. Det går ju inte att bygga ett höghus om det står ett annat hus i vägen. Eller? Det går väl inte?”

Pappa tittade lite förnärmat tillbaka.

”Går inte? Det är klart att det går. Det är ju bara att riva det. Riv hela rubbet! Det är ändå ingen som går på den där gamla dammiga teatern längre. Den har säkert till och med börjat mögla vid det här laget. Brädorna lossnar säkert rätt var det är.

”Men du pappa, bor det inte någon i det huset nu då?”

Pappa skakade på huvudet.

”Nä. Bara något gammalt teaterspöke då, men det bankar vi i så fall i huvudet med grävskopan. Det blir en lätt match.”

img_8289

 

Boken handlar också om att samarbeta, att kämpa för en och flera saker, att inte ge sig och att vara kreativ. I en sådan kamp kan några gamla teaterspöken vara riktigt bra att ha för en pojke som vill göra rätt. En trevlig och spännande historia kring jul, som passar utmärkt för högläsning.

I Blekinge finns det kända fall av att riva teatrar. Återkommer om det i ett senare inlägg.

Publicerat i Arkitektur, Byggnadsvård, Kulturarv, Litteratur, Sandlådearkitektur | Lämna en kommentar

Minus två

Så synd, rivningar i Karlshamn. Husen bedöms vara av ett viss kulturhistoriskt värde men i dåligt skick och därför beviljas rivning. Det ser inte ut att vara några särskilt speciella hus men husen som har över hundra år på nacken blir bara färre och färre i vårt land. Om man någon gång i en artikel skulle kunna få läsa exakt på vilket sätt ett rivningshotat hus är i dåligt skick och  VARFÖR det inte går att åtgärda det som är dåligt. Jag vill läsa byggnadstekniska beskrivningar. Jag vill att den som gjort bedömningen får förklara sig. Jag vill att en kunnig byggnadsvårdare sedan uttalar sig om denna bedömning. För det är sällan byggnadsvårdare som bedömer husens skick.  Vi kan inte bara riva alla dessa gamla hus utan att ansvariga får förklara sig, utan att deras beslut ifrågasätts. Är inte det journalistens uppgift, att ifrågasätta? Det händer för sällan i lokaljournalistiken.

Många gånger ”bedömer” kommuner hus vara i dåligt skick, bara för att de vill riva dem, när de egentligen är fullt renoveringsbara, eftersom de är byggda i en tid då det gick att underhålla en byggnad. Något av det värsta som finns är när kommuner underlåter att vårda och renovera hus i tid för att de så småningom ska förfalla. Sedan ursäktar man en rivning med att huset är i dåligt skick. Det händer hela tiden.

Man kan inte ens glädja sig åt att det som ska byggas på Rådhusgatan/Regeringsgatan i Karlshamn, istället för de lågmälda men tidlösa husen som ska rivas, är vackra och inspirerande. Nej, de ser faktiskt rätt tråkiga ut. Men visst, det kunde väl ha varit ännu värre.

Läs mer och se bilder

http://www.blt.se/karlshamn/river-hus-for-att-bygga-nya-bostader/

http://www.blt.se/karlshamn/13-nya-bostader-byggs-i-centrumnyy/

Publicerat i Arkitektur, Byggnadsvård, Ett hus, Kulturarv, Politik, Projekt, Sandlådearkitektur | Lämna en kommentar

En skola är inte bara en skola

Om vikten av en inspirerande skolmiljö…

ur Barbro Lindgrens (f. 1937) barndomsdagbok ”Jättehemligt” :

” … Det var inte i den här skolan, nej då gick vi i ett gammalt slott på andra sidan Judarnängen, för då var inte den här skolan färdig. Vilken härlig skola det var! Det var en park utanför, där det gick får och betade ibland. Och på vinden hade dom hittat en död gubbe en gång!”

”Men jag är bättre! Fast inte precis som vanligt, som dom andra tror. Jag har försökt förklara för magistern också, att jag kan bli lessen rätt som det är för såna där konstiga saker. För nya hus till exempel. Den här skolan blir jag lessen av, för den är för ny, allting blänker så hopplöst. Jag tycker om gamla och skruttiga saker, det blir jag glad av!”

Nu misstänker jag visserligen att den nya skolan fru Lindgren började i var betydligt vackrare än det nya som byggs idag. Det här måste varit på 1940/50-talet och då handlade ju arkitektur fortfarande ofta om proportioner som människor mår bra av, naturliga material, utsmyckningar, sköna former och hantverk – hus som går att underhålla och är hyfsat tidlösa. När jag citerar detta menar jag ju heller inte, och säkert inte Lindgren, att allt som är gammalt och skruttigt är bra. Det är bara det som en gång var vackert och som sedan blivit gammalt och skruttigt som fortfarande väcker glädje. Jag menar ju inte heller att det är bra att byggnader är skruttiga. Nej, underhållas ska det som underhållas kan. Det mesta som är byggt efter 1965 kan inte underhållas.

Jag har många åsikter om hus skolmiljöer ska vara, det påverkar elever och personal mer än vi tror. Kanske skriver jag mer om det en annan dag.

Östra Köpmansgatan

Östra Köpmansgatan

Karlskrona Högre Allmänna Läroverk, när det fortfarande var vackert både utanpå och inuti och besatt en viss värdighet och intellektuell nivå.

 

jamjo-kyrkskola-jpg

Jämjö kyrkskola. Kanske det var en byggnad lik den här Lindgren fick gå i. Jag erkänner att de två sidobyggnaderna inte är så inspirerande, men titta på den vackra porten! Varför ser inte alla skolportar ut sådär? Som en öppning till en grotta eller en katedral!

 

vallingbyskola1910

      Vällingbyskolan år 1910, Stockholm. Enkelt och vackert. Behagligt.

Rodebyskolan-800x378

Rödebyskolan. Vilket deprimerande byggnadskomplex, särskilt inuti. Den är faktiskt fruktansvärd.

Publicerat i Arkitektur, Fundering, Litteratur | Lämna en kommentar