En galning

I en intervju i Dagens Industri säger Gert Wingårdh att svensk arkitektur bara blir bättre och bättre. Han tycker dock att bevarandet är för starkt och att byggnader som rivs efter endast 15 år ger dynamik åt staden. “Stjärnarkitekten” med den folkliga framtoningen visar härmed samma skrämmande folkförakt och brist på respekt för kulturarv, miljö och mänskliga värden som sina föregångare Le Corbusier, Gregor Paulson och Hjalmar Mehr, vilkas envetna insatser ledde till den ofattbart omfattande och brutala rivnings- och förfulningsvågen under 1960- och 70-talen.”

Ja så inleds Arkitekturupprorets kommentarer till DI:s intervju med Wingårdh där han häver ur sig de mest hiskeliga tankar. Hur Karlskrona kommun och andra runtom i vårt land gång på gång kan anlita den här mannen och hans arkitektfirma är för mig oförståeligt. Fy f*n.

Det här med att ens komma på tanken att riva äldre hus ”i onödan”, sådana hus folk tycker om och som förgyller en stad med sina charm, sin arkitektur, sin historia är oerhört tragiskt för de blir ju inte fler till antalet, utan färre. De försvinner ibland utan att en människa beslutar om rivning. Hör upp med detta och ta hand om husen istället, så kan de står ett par hundra år till, minst. Det är de äldre husen flest människor tycker om.

Samtidigt uttalar Wingårdh helt motsatta ståndpunkter i andra sammanhang. Hur ska han ha det?

 

Annonser
Det här inlägget postades i Arkitektur, Byggnadsvård, Kulturarv, Politik, Projekt, Sandlådearkitektur. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s