Det blir bara värre och värre

Utdrag ur texten Om hembygdsvård – ur hälsningsanförande vid Samfundets för hembygdsvård årsmöte i Karlskrona den 3 augusti 1946., av Axel Wachtmeister, i Blekingeboken 1947.

År 1923 talade vi i årsboken om medel mot den vanprydande annonsering, som hotade att alldeles förstöra vårt landskap. Vi hemställde med följande ord till allmänheten: ”En annons om Shells bensin ger turisten på grund av det störande i landskapet snarare impuls att hädanefter undvika sagda bränsle, även om han förut alltid använt det, och ett plakat om Aalborgs Akvavit kommer varje naturskyddsvän att vända sin alkoholistiska smak åt andra sorter”. … Nu finns det här blott ett tiotal annonser mellan Karlskrona och Kristianstad, och de gå väl snart all världens väg, alltefter som kulturen stiger. Och skulle den icke göra det, kom då i håg att aldrig köpa från den firma, som annonserar efter vägarna, lika galet om det är långt ifrån eller ej, huvudsaken att det är i naturen.

År 1924 vände vi oss emot dålig smak på landsbygden. Vi påpekade de anskrämliga stationssamhällesvillorna, pärlkransarna och stenöknarna på kyrkogårdarna, o. s. v. Av detta synes pärlkransarna ha kommit bort. De fula villorna stå tyvärr kvar och ha kompletterats med något som då ej fanns: funkishus, d. v. s. opraktiska byggnader av anskrämligt utseende. Jag vill föreslå, att vi alla slå vakt om våra vackra röda hus med vita knutar, vilka vi sedan barndomen varit vana att se på Sveriges landsbygd. Det bör likväl ej tolkas så som en engelsk turist i sin tidning gjorde för ett tiotal år sedan: ”Lantbefolkningen i Sverige är bolsjevistiskt sinnad, vilket synes därpå, att alla byggnader äro rödmålade”.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Varför skulle ej vår tid också få göra hus efter sin smak och visa vad nutida arkitekter kunna? Jo, därför att de icke kunna mäta sig med våra förfäder. Funkishusen på landsbygden, i vilka man ej kan komma in utan skohorn, och med alla sina bekvämligheter, som ej fungera, de komma i framtiden att utgöra ett lika förskräckligt minnesmärke över dålig smak som Jugendstilen.

Jag har nu blivit långrandig och måste sluta. Med dessförinnan måste jag be att få understryka, att vad jag nu har sagt icke bottnar i någon ”godsägarmentalitet”, som missunnar folk att vara ute i naturen, att plocka blommor m. m. I denna upplysta krets finns väl inte heller någon som tror, att jag själv får den minsta ekonomiska glädje av de bokplantor, som jag möjligen lyckats rädda eller av de träd jag själv planterar. Det är för barn och barnbarn som vi alla på landet göra så, för framtidens Sverige. Det är för att våra barn och barnbarn skola, liksom vi en gång gjorde, kunna vandra omkring i en så mycket som möjligt oförstörd natur och på samma sätt som vi en gång gjorde få tillfälle att njuta av Sveriges alla skönhetsvärden. Därför måste barnen uppfostras. Vi måste kämpa mot detta griseri och denna förstörelselusta som nu gör sig så bred. Vi bli ej populära mot detta, lika lite som den lärare blir populär bland eleverna, som talar om att de uppföra sig illa. Men som vuxna tror jag, att de tacka honom liksom kämparna för våra skönhetsvärdens bevarande komma att av eftervärlden tackas.

Annonser
Det här inlägget postades i Allt möjligt, Arkitektur, Byggnadsvård, Kulturarv, Landskap, Litteratur, Politik. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s