Hembygdsgåva

I helgen var jag på födelsedagskalas hos en blekingska i exil. Vad ger man en kvinna i sina bästa år som har det mesta och annars är kapabel att skaffa sig saker själv?

Som den bokmal jag är ligger ju alltid tanken nära att ge bort en bok. En sådan gåva kan vara känslig – själv vill jag helst välja min egen litteratur. Ändå dristar jag mig att pracka på andra sådant jag tycker eller tror är bra, läsvärt och av kvalitet. Jag kanske har en tanke om att jag är professionell. Särskilt barn i min närhet får nöja sig med böcker till jul och födelsedagar. Deras föräldrar verkar tycka att jag vet vad jag gör.

I alla fall, till helgens födelsedagsbarn bestämde jag mig för att komma med ett bokpaket, men inte vilket som helst. Det skulle vara en liten knorr på det hela. Så spatserade jag iväg till källarantikvariatet i Lyckeby. Där hade de till min glädje realisation – fler böcker! Efter en god stunds letande och funderande lämnade jag detta trevliga ställe i sällskap av några herrar, hemmahörande i Blekinge.

IMG_6135

Paulrud från Saltö – karlskronason som gick bort alldeles för tidigt (1951-2008). Författare, skibent, kulturredaktör. Hamnade i sin litteratur ofta i Karlskrona, det gick inte att skaka av sig. Paulruds sista bok, Fjärilen i min hjärna, handlar om hans sjukdomar och gavs ut strax efter hans död.

Jändel från Jämjö – den fattige östblekingen som hamnade på folkhögskola tillsammans med Dan Andersson och Harry Blomberg. Arbetarförfattare och lyriker, senare främst naturskildringar (1895-1939). Hans verk består till största del av dikter, men också romaner och essäer. En särställning intar hans betraktelse över växtvärlden i Blommor från 1937 – jag hoppas den tillhör litteraturkanon på Jändelskolan.

Heller från Lösen – prästson som egentligen hette Gunnar Serner, född i Lösen, nordost om Lyckeby (1886-1947). Han växte upp i Skåne och tog studentexamen i Lund, som där fortsattes av universitetsstudier och disputation. Studierna finansierades till största del med studentväxlar, alltså ett kortare lån med en borgensman. Dessa kunde Serner inte riktigt hantera. Det glada studentlivet, punsch och restaurangbesök i Köpenhamn kostade på. Lånekarusellen var ett faktum och Serner lämnade till slut landet med hjälp av två förfalskade växlar. Väl utomlands tog hans sig till Monte Carlo och spelade bort allt hand hade. Pank och efterlyst insåg Serner att han på något sätt måste försörja sig, helst inte med ett vanligt arbete, och började således skriva, där han stod. Serner skrev allt möjligt men störst framgång fick han med noveller och romaner om äventyraren tillika detektiven tillika gentlemannatjuven Filip Collin, alias professor Pelotard.

Pseudonymen Frank Heller fick han från huvudpersonen i Artur Möllers roman Studentsynder…

Salje från Jämshög – litterär gigant vars verk även gav upphov till ett antal filmer.  I år skulle han ha fyllt 100 år (1914-1998), vilket firas stort i hans hembygd. Utöver författandet försörjde sig Salje som affärsbiträde, trädgårdsarbetare och fabriksarbetare. Saljesällskapet beskriver hans litteratur såhär: Med dramatik och inlevelse skildrar Salje det bondeland vi så nyligen lämnat. Denna landsbygd och dess villkor som ännu präglar vårt beteende och moral och för många fortfarande en hemlig längtan. Saljes böcker visar oss våra föräldrars eller våra farföräldrars värld, där vi fångas, lever med och får nya insikter. Saljes rent historiska dramer berör också den jord och bygd, där vi lever idag. Detta är lika spännande och ger oss en fascinerande närhet också till den tidens människor. Allt i en sann historisk ram. Med sin speciella ordkonst väver han med lätthet in oss i en helt annan värld.

Saljes sista roman, Genom lindens krona, som handlar om Laga skiftet, uppfattas av många som hans största. Denna bok bidrog starkt till att han 1989 promoverades till agronomie hedersdoktor vid Sveriges lantbruksuniveristet.

Eftersom min väninna är uppvuxen i Lyckebytrakten, fick Ove Offermans historiska redogörelse om det som var en stad men nu kallas samhälle, också plats i paketet. Lyckeby har ju funnits ett tag, om man säger så. Jag hoppas hon ska ha behållning av läsningen, både av språk och innehåll. Ibland känner jag mig udda i min generation, som intresserar mig för hembygden. Saken är liksom inte självklar.

Annonser
Det här inlägget postades i Allt möjligt, Fundering, Kulturarv, Litteratur. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s