Förändringsobenägen synonymt med klok?

De senaste blogginläggen har utgått från vad som skrivs i de blekingska tidningarna, artiklar och insändare. Jag kommer att fortsätta på det sättet i många inlägg framöver. Det skrivs så mycket i tidningarna, sant och osant, underligt och välformulerat,  chockerande och tillfredsställande, som jag vill ta upp och diskutera. Publicera ännu en gång, för att det kräver reflektion eller är värt att uppmärksammas.

Den 5 februari 2013 publicerade BLT en smått underlig insändare på ämnet ”karlskronabors negativa inställning till förändringar i stadsmiljön”. Den var i min mening långsökt och rättså ogenomtänkt. Jag funderade på att skriva en replik men hade inte tid, då veckan redan var fullbokad, bl.a. med en kurs i fönsterhantverk. Sedan skrev jag en replik i alla fall, men var förmodligen för sent ute eftersom BLT valt att inte publicera den. Bertil Ahnlund, representant för Nätverket för hållbar stadsutveckling i Karlskrona, gjorde dock en utmärkt insats och redogjorde för varför det är helt naturligt för många av oss att vara skeptiska.

Scandic-634514353172255000

DDR-hotell istället för nytt stadsbibliotek…

 

Karlskronabor gillar inte förändringar

Efter att ha varit borta från Karlskrona i över 20 år återvände jag från Växjö. Jag försöker bjuda hit så många vänner jag kan från Småland, andra delar av Sverige och till och med från andra länder. Alla säger att Karlskrona är en underbar stad med underbara omgivningar. Man säger till mig: ”Skärgården, havet och lövskogarna är fantastiska tillgångar som ni har i Blekinge, så vi förstår att du flyttade hem.”

Men efter ett tag kommer de flesta av mina vänner in på temat ”Varför är människorna i Karlskrona så negativa till förändringar?” De upplever Karlskrona nästan på samma sätt som dansken Aksel Sandemose en gång skrev: ”Kom inte hit och tro att du är något.”

För några år sedan anlitade Karlskrona kommun en annan känd dansk, arkitekten Jan Gehl, för att förnya staden. Jan Gehl är känd för att han har hjälpt städer i hela världen att bli mänskligare, bland annat New York och Sydney i Australien. Han är också inblandad i förnyelsen av Köpenhamn, där målet är att 50 procent av alla resor till och från jobbet ska göras med cykel.

De råd Jan Gehl gav till de styrande i Karlskrona var bland annat: Det bör inte vara möjligt att parkera överallt. Viktiga historiska lokaliteter, som till exempel Stortorget, bör hållas fri från förfulande parkering. I lokalpressen läser jag att motorskribenten Peter Öjerskog vill göra tvärtom. Han vill låta bilismen styra stadens utveckling. Jag läser också att Christpher Larsson (SD) och Ola Svensson (SD) vill ha gratis parkering under sommaren. Det verkar som att varken Peter Öjerskog, Cristopher Larsson eller Ola Svensson litar på den världsberömde danske arkitekten Jan Gehls goda råd.

Jag har också läst att kommunen ska påbörja förnyelsen av Pottholmen. Genast kom kommentaren i digital media: ”Ska man nu också förstöra Pottholmen?” Min kommentera om Pottholmen är att den idag inte är särskilt trevlig. Efter att länsstyrelsen byggt sitt nya kontor i hamnen kom kommentaren: ”Förstöra hamnen med ett så fult hus!” Min kommentar: ”Var den gamla slitna asfalten med stora sprickor och hål i vackrare än nybygget?”

Jag tycker att nya Marinmuseum, nya länsstyrelsen och Spanska trappan är lyckade nybyggen i Karlskronas gamla stadsmiljö. I början av 1970-talet bodde det 60 000 människor i Växjö, lika många som i Karlskrona. Idag bor det i Växjö 83 000 och 64 000 i Karlskrona. Kan förklaringen till detta vara att man i Karlskrona fortfarande är rädda för ryssen eller att någon utomstående ska komma hit och bestämma? 

För övrigt håller jag med Michael Helgesson som skriver att det skett en oerhörd vitalisering av stadslivet och miljön i Karlskrona de senaste åren. Och jag då? Jag uppmanar de styrande i staden att inte vara rädda att hämta intryck utifrån. För annars kanske vi står där en dag och säger: ”Vad var det som hände?”

Owe Nordmar, Karlskrona

1815791_520_292

Denna trappa, som mest används av skateboardåkare och inte som ”mötesplats” gick väl i kostnad på ungefär dubbelt så mycket som beräknat. Hål i asfalten och de dåligt utförda vägbulorna på kommunens vägbanor består.

 

Bertil Ahnlunds svar lyder:

Naturligt att ha åsikter om förändringar

Jag tror inte karlskronaborna är mer rädda för förändringar i stadsmiljön  än man är någon annan stans. Titta t.ex. på Stockholm och debatten om Slussen eller den om nytt stadsbibliotek. Men, att inte ha en högre ambitionsnivå eller förmåga, än att man är nöjd med en förändring bara resultatet är bättre än en ”parkering med sopsortering”, tror jag förklarar mycket av karlskronabornas tveksamhet till förändringar.

Det är naturligt, när man upplever närmiljön som storslagen och inspirerande, att då ha synpunkter på de förändringar som föreslås. Jag tycker det är värdefullt med mer än en åsikt och att värderingar ifrågasätts. En tveksamhet till förändring innebär inte nödvändigtvis att man motsätter sig förändringen, men har en annan idé om utförandet.

Owe Nodmar verkar i BLT den 5 februari skeptisk till sådan tveksamhet. Men tvärt om! Man skall uppmuntra bidrag till andra lösningar antingen man gillar dessa eller ej. Sen får man argumentera för det man tror på.

Så gör Owe Nodmar förtjänstfullt vad gäller parkering på Stortorget men urdåligt när han nämner förnyelsen av Pottholmen och Dagon´s nya kontorsbyggnad åt Länsstyrelsen i Handelshamnen. Omogna frustrationsutbrott på Facebook skall inte tolkas som att karlskronaborna är mer rädda för förändring än andra.

Att som Owe Nodmar se som positivt att miljonbygget i Handelshamnen i alla fall, blev vackrare än den gamla slitna asfalten med hål i, är just sådana argument som många nöjer sig med. Som om det viktiga är att något händer, rätt om det blir fel. Då blir det också som det blir.

Bertil Ahnlund, Karlskrona

1347445_520_292

Förhållandevis piffig byggnad men samtidigt tröttsamt tråkig. Följer trenden hos fantasilösa arkitekter att inte rita en byggnad som liknar en byggnad utan en byggnad som ska påminna om något annat, i detta fall ett fartyg (eller en varvsmur, som hos Scandic Hotell). Vi får väl se när restauranggästerna och länsstyrelsens personal börjar klaga på att utsikten skyms av kustbevakningens stora fartyg, Hybris III, som har sin förtöjningsplats till vänster i bild. Det är vanligt att man i Karlskrona klagar på fartyg, varvsindustri, fiskehamnar, oljecisterner… allt sådant som utgör en kuststad och ger arbete och förutsättningar för stadens överlevnad.

 

Min replik:

Min kommentar till Owe Nodmar, 5 februari 2013, lyder: Att bevara för
bevarandets skull är sällan fruktsamt men förändring ska ske endast
när det uppstår ett behov av förändring, inte för förändringens skull
i sig. En förändring ska i sin tur, efter noga övervägande av flera
alternativ, inklusive det gamla tillståndet, och utifrån olika
aspekter, leda till något som är bättre än det gamla.

Många karlskronabor upplever att den ursprungligt goda stad vi har,
med flottans historia och stadsmiljön därefter, den speciella bredd av
platser, ytor och potential, som inte alltid uppskattas och utnyttjas
på ett korrekt sätt och fullt ut, tenderar att åsidosättas och
förändras till något historielöst, arkitektoniskt avskräckande,
utbyggt för att ytan finns och därmed snart ointressant att besöka och
flytta till. Förändringar har skett baserade på makt och det man
trodde var i ropet istället för att, genom klokskap, lita på sin egen
förträfflighet.

Karlskrona är rent geografiskt en mycket speciell stad – bilismen är
därför ett nödvändigt ont för den vitalitet som alla hoppas att staden
ska besitta. Både Trossöbor och besökande kommunmedborgare och
turister behöver plats att parkera.

Många Karlskronabor upplever att de styrande i Karlskrona vill
förändra staden för förändringens skull och att de vill skapa nya
”landmärken” i tron att de vi har inte räcker till. Det är just detta;
förändringar verkar ske utifrån en respektlöshet mot historien och det
som är gott, mot medborgarnas pengar, vardagsmiljö och argument samt
ambition att endast det bästa är gott nog. Den bästa
förälder/lärare/kollega/vän man kan ha är den som vågar ställa krav
och vara kritisk och som berömmer när det är befogat, inte bara för
att vara snäll. Många karlskronabor ser staden som en gammal och god
vän, vars värde och duglighet inte gynnas av ogenomtänkta, ytliga och
kostsamma fixa idéer.

Under 1980- och 90-talet byggdes det i Karlskrona ett flertal
fastigheter och hela kvarter som staden kan vara mycket stolt över –
modernt men mänskligt, unikt men bekant, kvalitativa former och
material. 2000-talet däremot, är över lag ett rent arkitektoniskt
fiasko. Med ett sådant facit i hand, är vi många som redan nu undrar
”Vad var det som hände?”.

Annonser
Det här inlägget postades i Allt möjligt, Arkitektur, Insändare, Plan, Politik, Projekt, Sandlådearkitektur. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s