Snäcksamlare II

Nedan följer två insändare angående rivningen av den 70 år gamla scenen ”Snäckan” i Hoglands park i Karlskrona, som jag skrivit om tidigare. I lördags befann sig representanter från kommunen för att visa sina planer på en ny lekpark i Hoglands park – rivningen av Snäckan fanns inte på deras dagordning för diskussion, en rivning finns det ju redan beslut på. Lars Estlander, som skrivit den första insändaren, var dock på plats för att samla in namnunderskrifter och diskutera rivningen med allmänheten. 9 av 10 skrev på. Det är förmodligen inga representativa siffror för alla kommuninvånare men ändå trevliga siffror, vi är inte ensamma om att tycka att rivningsvågen rullar på igen, helt i onödan. Att få tillfälle att diskutera god och omistlig arkitektur med folk är heller aldrig fel.

hogland2

 

Blekinge Läns Tidning, tisdagen 15 januari 2013

Med minimal byggnadsantikvarisk kompetens måste man förmodligen vara helt blind för att inte se att musikscenen Snäckan är det mest utmärkande karaktärsinslaget i Hoglands park.

Den är en viktig fond för parken, mot den inte helt sköna bebyggelsen längs Parkgatan därbakom. Till och med Karlskrona kommun har den på sin vinjett för Bostad & miljö och för Hoglands park på sin webbsida. En ovanligt vackert och harmoniskt gestaltad scen från 1943, i den tidens typiska art déco-stil.

Art déco förekom från 1920-talet fram till andra världskrigets slut. Stilen var inte särskilt vanlig i Sverige, eftersom det inte byggdes så mycket under den perioden på grund av den ihållande lågkonjunkturen och kriget.

Därför är musikpaviljongen Snäckan i högsta grad intressant. Den ritades av byggnadskontoret i Karlskrona och bearbetades efter arkitekt Berntsons förslag, som det står på ritningen.

Det är beklämmande att Karlskronas politiker inte har bättre byggnadskulturell kompetens än att man nu föreslår rivning av en så pass unik och exklusiv byggnad. Det är särskilt bedrövligt eftersom byggnadskulturen, inte bara världsarvet, tillsammans med skärgårdsmiljön är stadens unika realkapital, som inte andra städer och platser kan konkurrera om.

Snäckan utmärker sig bland alla mer tillfälliga arrangemang som förekommer på torg och i parker runt om i landet. Ett undantag är Sollidens scen på Skansen, från samma tid.

Där har man behållit den ursprungliga scenen, för sin karaktär och tidstypiska utformning. Nu planerar Skansen dessutom en modernisering av Sollidenscenen, men man behåller ändå den ursprungliga scenbyggnaden och kompletterar istället med nya tillägg.

Det skulle vara mycket enkelt, stilfullt och intressant att göra på liknande sätt med Snäckan i Hoglands park.

En utbyggd scen med inhängt lätt tak och en kompletterande låg byggnad på baksidan längs Parkgatan, för scenbehov, utställning, servering och orangeri eller vad man vill ha där.

Det ingreppet i miljön är redan gjort med de nya busskurerna längs gatan. På köpet skulle man få ett bevarat, öppet och sammanhållet parkrum framför scenen, där det nu i stället planeras en helt ny och omfattande scenbyggnad i parken, som förändrar parkens rumsliga karaktär betydligt.

Med en renovering av Snäckan, som naturligtvis är fullt möjlig, sparar man kanske inga pengar, och det är inte poängen, utan att bibehålla och förstärka parkens mycket vackra karaktär, en av landets äldsta och bäst bevarade stadsparker, som ändå utsätts för stora förändringar vid den aktuella upprustningen. Karlskronaborna bör därför protestera mot rivningen och kommunen bör skrota landskapsarkitekten Ulf Nordfjells förslag till ny musikpaviljong, och istället ge honom i uppdrag att göra en tillbyggnad och komplettering av den befintliga musikpaviljongen. Det skulle betydligt bättre bevara parkens karaktär, höja det byggnadskulturella värdet och ge en gestaltningsmässigt, rumsligt och antikvariskt bättre och intressantare lösning för parken.

Lars Estlander

Arkitekt SAR/MSA

Jag tog åt mig av uppmaningen att protestera och skrev en stödjande insändare. Även om det kan vara för sent, måste man göra sig hörd. Som vanligt förvrängde Blekinge Läns Tidning insändaren, rättade saker som de inte har en aning om (ändrade Karl XIII till Karl XI), tog bort viktiga meningar och formuleringar och satte mitt namn under en text som bara delvis var min. Jag förstår inte varför de gör sådär. Här är originalet.

Blekinge Läns Tidning, torsdagen 31 januari 2013

Tack Lars Estlander (BLT 15 januari 2013) för att du i historiska
detaljer redogör för varför Snäckan i Hoglands park är omistlig! När
man kommer från tågstationen och går i riktning mot parken, tornar
Snäckan upp sig i fjärran, som ett fascinerande fantasiobjekt, och jag
kan tänka mig att många besökare drar sig dit av ren nyfikenhet.
Snäckan gör sig i parken, smälter in men är samtidigt ett blickfång i
en mittaxel, med grönska och luft vid sidan om. Jag säger inte att den
är vacker, men den står där och har tagit sin uppgift på allvar.

Då det verkar luta åt att ett “kulturhus” ska uppföras på Kungsplan
skulle denna vy försvinna, men väl i parken är det svårt att missa
detta originella bygge. Att överhuvudtaget överväga att bebygga
Kungsplan framstår som ogenomtänkt. Detta mönster av att vilja bebygga
alla “tomma” tomter för sakens skull, att blockera vyer, vare sig det
är in mot staden eller ut mot vattnet, är vare sig trevligt eller
produktivt. Hur många andra städer har som Karlskrona en entré, som
utöver möjligheten att med bil köra runt staden och se vattnet och vad
som händer längs kajer, dessutom ger en vidöppen och sugande inblick
mot stadens centrum, över Kungsplan, genom Hoglands park, uppför Norra
Kungsgatan, mot Stortorget…

Miljö- och byggnadsnämnden delar sedan 1990 ut ett ombyggnadspris som
jag antar har som syfte att uppmärksamma och tacka (?) fastighetsägare
och verksamheter för att ha restaurerat och, genom varmsam ombyggnad,
anpassat en befintlig byggnad till en ny verksamhet, istället för att
låta den förfalla och  sedan rivas för nybyggnation. Det är sådant som
ger hopp om uppfinningsrikedom i en stad.

Det underliga är därför varför Karlskrona kommun låter sina egna
byggnader förfalla och är så enkelspåriga i sina framtidsplaner. Den
mest estetiskt hållbara arkitekturen uppstår oftast när arkitekten
medvetet förhåller sig till något annat; till omgivande bebyggelse,
till historiska aspekter eller naturens förutsättningar.

Att restaurera Snäckan, för det är inte för sent, och istället uppföra
kringliggande byggnader, i en samtida men anpassad arkitektur, som kan
hysa allt det som sägs saknas, vore det bästa för parken.

Precis som Estlander påpekar är byggnadskultur en stark
konkurrensfaktor, både för inflyttning och turism. En upprustad och
tillbyggd Snäckan, kommer en turist att komma ihåg och kan glädjas
eller fnissa åt. Men den låda som föreslås ersätta Snäckan kommer
turisten att glömma fort. Om turisten inte är arkitekturintresserad
förstås, och noterar att Karlskrona hellre vill vara som andra städer
än vara sig själv.

Förresten, Karlskronabor; det är inte bara Snäckan som kan försvinna.
Karl XIII är tydligen i dålig form och Blekingeflickan/När skönheten
kom till byn (av karlskronaskulptören Gunnar Nilsson) sägs inte längre
vara skön nog…

Besök Hoglands park lördagen 2 februari kl. 11-14, för att ta del av
kommunens planer via byggnadsmodeller och ansvariga politiker och
tjänstemän.

Annonser
Det här inlägget postades i Arkitektur, Byggnadsvård, Ett hus, Insändare, Kulturarv, Plan, Politik. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s