Signe i Åby, Ramdala socken

För ett par veckor sedan besökte jag en väninna i Västerås. Vi tog en promenad längs vackra Svartån och hamnade vid friluftsmuséet Vallby. Detta omfattande museum grundades 1921 för att visa upp ett Västmanland i smått. Här finns ett 40-tal byggnader som är hitflyttade från hela länet. Vi tittade på fina djur av gamla svenska lantraser och kikade in i bl.a. en byskola, lanthandel, arbetarbostad, kyrkbåt, bergsmansgård, spatserade i stadskvarteret och i alla fall jag kände ett behagligt lugn, sådär som jag och många gör när vi omges av mänsklig arkitektur, planering och funktion. Det var vackert och beundransvärt. Jag önskar att Blekinges motsvarighet Vämöparken (och faktiskt inte ”Blekinges Skansen” eller ”Karlskronas Skansen” som någon viktigpetter i sin framtidsvision på http://www.karlskrona.se påstod att det skulle kallas – inspirationen från Skansen i Stockholm behöver liksom inte påpekas), för alltid uppskattas och får bli kvar och kanske utvecklas till något som liknar Vallby.

Vi besökte också museibutiken, en silversmed, en hantverksbutik och till min glädje, en byggnadsvårdsbutik, där jag i alla fall fick med mig några inspirerande och lärorika kataloger. I museibutiken gjorde jag ett litet fynd, en fröpåse från varumärket Grönt Kulturarv, som bl.a. har gjort till sitt uppdrag, tillsammans med Fröupproret vid SLU (Statens Lantbruksuniversitet), att hålla liv i gamla svenska växtsorter och bevara traditionell kunskap inom odling.

Jag hittade en påse med frö till en kokböna vid namn ”Signe”. Eftersom ett par vänner till mig nyligen gav sin dotter namnet Signe tänkte jag att det kunde vara en rolig present till ett kommande tillfälle och slog till. Väl hemma, när jag bläddrar i den lilla folder som kom med påsen upptäcker jag att presenten, för mig i alla fall, kommer att bli ännu roligare att ge bort. Bönan var nämligen namngiven efter en Signe Andersson, som levde i ett torp i Åby, Ramdala socken i östra Blekinge, i början av 1900-talet. Se där, Blekinge är inte alldeles bortglömt ändå! Tillsammans med en gråärt från Solberga i Bohuslän och en potatislök från Leksand i Dalarna ingår bönan ‘Signe’ i projektet Äldre köksväxter i odling och användning på nytt. Pengar till projektet kommer från Landsbygdsprogrammet som vill lyfta fram svensk matkultur och inhemska råvaror inom regeringens vision ”Sverige – det nya matlandet”.

 Leve Signe och traditionell svensk matkultur!

Annonser
Det här inlägget postades i Allt möjligt, Kulturarv, Landskap, Politik, Projekt, Utflykt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s