Yttrande över Pottholmen

Nedan följer mitt yttrande över programförslaget över Pottholmen:

 

Egentligen anser jag det vara bedrövligt att bilvägen längs Borgmästarekajen föreslås försvinna men är lättad över det faktum att kommunen inte går så långt som att flytta på infartsleden också. Det vore oklokt av flera anledningar. Dels ser jag det som det smidigaste sättet för person- och godstrafiken att ta sig in till staden och med rätt omläggning av korsning/rondell bör det förbli så. Dels kan man lägga pengarna för den kostnad det skulle innebära att flytta leden på andra områden.

Det är ett återkommande påpekande att Karlskrona är en stad vid vatten, som bör utnyttja sin vattenkontakt och göra denna mer tillgänglig för invånare och besökare. Men vem är det egentligen som ska få tillgång till vattnet? Det verkar inte vara gemene skattebetalare utan antingen ett fåtal privatpersoner eller besökare. Att kommunen t.ex.  valt att bygga hotell på en tomt som vore alldeles utmärkt för ett stadsbibliotek är ett ypperligt exempel på det tankesätt som dominerar stadsutvecklingen och tillgången för allmänheten till staden och vattnet. Vad gäller den planerade bebyggelsen på Pottholmen handlar den i mångt och mycket om bostäder, nära strandlinjen och med utsikt över vatten. När bilvägen längs Borgmästarekajen tas bort, och som många vill, även infartsleden, har man genast reducerat vattenkontakten för en stor grupp, nämligen biltrafikanterna – och dessa kommer aldrig försvinna. De tillhör i stor omfattning den del av befolkningen som inte bor på Trossö och därmed inte brukar spatsera omkring i staden, varför in- och utfartsresan, antingen längs Borgmästarekajen eller infartsleden, är deras mest omfattande och berättigade kontakt med vatten.

Att infartsleden föreslås ligga kvar där den ligger är därför en stor lättnad för mig – att inte ha en enda bilväg längs vatten in till en stad som påstår sig vara en stad vid vattnet vore absurt! En medborgare i bil och inte minst turisten i bil har glädje av detta och det första intrycket för den senare skulle försämras avsevärt utan den nuvarande infartsleden.

Kommunen bör också fråga sig om trafikbelastningen egentligen inte är för stor för att föreslagna förändringar ska kunna genomföras. Dessutom måste Trossö ha mer än en trafikled, vid en eventuell blockering av den ena, vilket också kommunens förslag ger.

Många av de som vill flytta på infartsleden hänvisar till bullernivåer från denna som skulle påverka planerade bostäder längs med östra Pottholmen negativt. Jag menar att man kanske ska planera för annat än bostäder längs med leden för att undvika sådana problem. Låt dessa komplex enbart innehålla handel och kontor – handel i bottenvåningar och kontor ovanpå, inga butiksgallerior. Kanske kan kommun, länsstyrelse, arbetsförmedling, försäkringskassa, skatteverk, kommunarkiv och liknande samlas på ett och samma ställe – god tillgänglighet via kollektivtrafik och inga avstånd för relaterade ärenden som kan sammanfalla.

Kanske kan det nya stadsbiblioteket också byggas här, istället för att klämma in det på Kungsplan, utan möjlighet till anslutande innergård/grönområde och parkering och ev. utvidgning. Om Kungsplan behålls som busstorg/slutstation kan N. Kungsgatan, Parkgatan och Landbrogatan befrias från busstrafik och därmed skapas trevligare och tillgängligare kvarter kring Hoglands park.

Att låta ett nytt stadsbibliotek byggas på östra Pottholmen skulle också ge biblioteksanvändarna och indirekt skattebetalarna tillgång till den sjöutsikt som de har rätt till istället för att begränsa den till ett fåtal bostäder/hotellgäster. Tomten på Kungsplan ger ingen sådan vattenkontakt.

Ett annat argument jag hört för en flytt av infartsleden är att bullernivån från och närheten till denna är en nackdel för gästhamnen. Man menar att det borde vara ett led i förbättringen av denna att den också görs bullerfri. Självklart ska gästhamnen vid Skeppsbrokajen vara hel och ren och kunna erbjuda alla de faciliteter man som båtgäst kan behöva men att inte behöva bli störd av en bilväg är en överdrift och dessutom inget som upplevs som ett problem idag. De flesta som ligger i gästhamnen är inte besökare utan karlskronabor och befinner sig därmed inte på plats i samma utsträckning som en gäst. Vad kommunen istället borde göra är att satsa på fungerande gästhamnar, aktiviteter och krogverksamheter ute på öarna för att verkligen locka gäster till vår, ur navigeringssynpunkt, mindre attraktiva skärgård.  Satsa också på en ypperlig båttaxitjänst för att ta gäster från skärgården till Trossö när det behövs.

Vad gäller den planerade bebyggelsen på Pottholmen ser jag det som av högsta vikt att behålla de tre äldre fastigheter som kan gå under samlingsnamnet ”Strandgården” i den mån de kan renoveras.  Dels finns det kulturhistoriska aspekter – varför ska en del av stadens historia raderas och ersättas av ett obetydligt bostadskvarter, utan särskild anledning? Det är vackra hus som planeras att rivas och de står för en tid och en verksamhet som tillhör det civila Karlskrona, också det värt att uppmärksamma och minnas, utöver den historia som flottan utgör.

Dessutom skulle de äldre fastigheterna påverka den kommande arkitekturen och gatustrukturen positivt. Att behöva anpassa nybyggnationer till existerande bebyggelse utmanar arkitekten och bör inspirera och resultera i en inressantare arkitektur än om inga förutsättningar finns. Det skulle också automatiskt resultera i en blandad bebyggelse, där det äldre får samsas med det moderna, vilket förebygger att Pottholmen blir ett kluster av lådor liksom det nya området på södra Saltö. Människan mår bra av variation och att möta det nya med det gamla.

Kanske ska man också fundera på att behålla Räddningstjänstens lokaler? Idrottshallen utnyttjas ju av allmänheten och fyller därmed ett behov på Trossö och skulle även skapa liv på Pottholmen. Slangtornet kan behållas av enbart nostalgiska skäl och som landmärke. Kontors/bostadshuset mot Borgmästarekajen kan fortsätta utgöra sådan funktion. Det vore kapitalförstöring att riva dessa då de är fungerade byggnader, som fyller ett behov och bidrar till en levande stadsdel. Naturligtvis bör de förskönas utvändigt.

I övrigt hoppas jag på en varierad arkitektur – låt varje byggnad tala för sig själv och inte vara en tvilling till en annan. De nya bostadshusen på Saltö är ett skräckexempel.

Idén om ett kallbadhus i Borgmästarefjärden är underlig. Vattenkvalitén är inte särskilt tilltalande där. Dessutom är det för trångt i fjärden, och särskilt vid den passage förslaget handlar om, för att bygga i vattnet – vi vill väl ha mer vattenyta, inte mindre? Ja, jag är medveten om att ett kallbadhus låg ungefär på den platsen i anslutning till fattighusverksamheten förr, men det har inte med saken att göra.

För det tredje kan man undra varför alla verksamheter ska förläggas på ungefär samma ställe? Räcker det inte med att nya kvarter ska läggas vid Pottholmen, att skärgådsbåtar, hotell och gästhamn finns vid Fisktorget? Varför inte sprida aktiviteterna i staden? Föreningen Gamla Carlscronas förslag om ett havsbad på sydvästra Saltö, nedanför gamla Saltö Utkik, är ett förslag som borde tas om hand. Vattenkvalitén är förhållandvis utmärkt där, utsikten formidabel och det tar inte plats från annan verksamhet eller utsikt. Att anlägga ett havsbad på Saltö är att ge invånare och besökare fler anledningar att vidga sina vyer inom Karlskrona och att erbjuda det bästa läget för så många som möjligt.

För övrigt vore det oklokt att fullfölja förslaget om omfattande bostadsbebyggelse på södra Saltö istället för fiskehamn och annan verksamhet – en stad måste vara varierad och erbjuda områden utan bostäder. Att bygga bostäder på södra Saltö gör Karlskrona än mindre intressant att  bo i, flytta till och besöka.

Vid kommunens informationsmöte om detta programförlag, i början av december 2010, annonserade miljö- och byggnadsnämndens ordförande C-G Svensson om ett eventuellt namnbyte av platsen. Varför skulle det inte få heta Pottholmen längre? Varför vågar man inte vara trygg i det gamla när man möter det nya?

Jag hoppas exploateringen av Pottholmen genomförs med gott omdöme, omtanke, medborgarnas åsikter i åtanke och utan politisk prestige. Tänk först, tänk igen, bygg senare!

 

 

 

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Allt möjligt. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Yttrande över Pottholmen

  1. Bertil Ahnlund skriver:

    Så olika vi tycker. Jag tycker det är ett genidrag att samla bil- och järnväg i ett stråk i mitten och frigöra vattenytorna till annan verksamhet. Husen måste ha sin bullriga sida mot detta stråk och kan då ha tysta sidan (sovrum, balkonger, uteplatser, gårdar) mot havet både i kvarteren väster och öster därom. Ett mittstråk markerar också bättre, att vid brohålan börjar staden på ön och därmed också en anpassning av trafikrytmen. Jag förstår, att de som kommer med bil, och vars enda, kanske dagliga, vattenkontakt är den genom vindrutan, upplever det som förlust, att mista också de där sista fem sekunderna. Å andra sidan blir möjligheterna på den östra sidan fler, med en lägre bullernivå, och upplevelsen av vattenkontakten starkare för de andra.

    Jag håller med om önskvärdheten av en större variation i bebyggelsen. Det blir svårt med den föreslagna planen med rutnätskvarter. Speciellt trist blir de första levnadsåren för barnen på de ofta små och mörka innergårdarna. Där missar de utsikten mot ljuset, vattnet och båtarna. Bara för att rutnätsplaner passade på 1700-talet, när bostäderna behövde mindre exponerade utedass och vedbodar på innergården, så borde vi på 2000-talet, när förutsättningarna ändrats, kunna överge ett sådant nostalgiskt tillbakablickande och ta tillvara på mer av de idéer som finns i de andra arkitektförslagen.

  2. Jag anser att vattenkontakten redan nu är till 100% för cykel- och gångtrafikanter både längs västra och östra Pottholmen. Jag promenerar ofta längs båda stråken och störs inte särskilt av bilar och buller – det är ju inte en en-timmes promenad det handlar om och vill man förkorta sträckan längs bilväg kan man ju gå en bit mitt på Pottholmen istället. Visst skulle en promenad med mindre ljud och avgaser vara trevligare, men såsom kommunens förslag ser ut nu tror jag att alla kan bli mer nöjda. Jag frågar mig fortfarande varför bara ett fåtal boende och gång- och cykeltrafikanter ska få vattenkontakt? Det kan låta som en absurd ståndpunkt, att argumentera för biltrafikanters utsikt, men den är ett faktum på olika sätt.

    Vad gäller turisters första intryck är det en slående utsikt man har när man kör in till staden* – man ser hamnen, som förhoppningsvis är full av fartyg, man ser gästhamnen, som förhoppningsvis är full av båtar, man ser fjärden, där små öar skymtar, skärgårdsbåtar och färjor passerar och turisten tänker förhoppningsvis ”Vilket ställe! Dit måste vi åka, dit måste vi gå, vi tar vänster direkt ner till hamnen för att titta på alla fartyg och blicka ut över vattnet! Det verkar vara en spännande stad!”. Jag kan alltså gå med på att denna möjlighet avlägsnas längs Borgmästarekajen, men samma resonemang gäller egentligen där. Om man ska köra in till Trossö via en väg mitt på Pottholmen, omgärdad av höga hus och tätt längs en järnväg kan man lika gärna åka till en anspråkslös köping mitt i Sverige någonstans.

    Ditt resonemang kring de slutna kvarter som planeras och det gatumönster det ger instämmer jag i till fullo. Jag älskar äldre slutna kvarter och innergårdar, men på Pottholmen passa annat bäst!

    * Om nu turisten ska lämna Karlskrona med intrycket av att det verkligen var en spännande stad hon besökt behövs ju fler åtgärder än att bevara en infartsled… Karlskrona tenderar att gömma och radera allt som är unikt för vår stad. Om man tar till vänster åt hamnen till, för att man tycker sig se en sådan, måste där ju också finnas en hamn och helst några fartyg. Då går det inte att bygga igen hamnen, med bostadshus, kontor för länsstyrelsen och annat trams. Eller bygga en brun låda (ett bibliotek hade säkert fått fler glasytor i bottenplan vilket gett ett luftigare intryck) på Gasverkstomten eller täcka hela södra Saltö med bostadshus… Stad vid vatten med vattenrelaterade verksamheter eller meningslös köping i granskog… det är frågan…

  3. Bertil Ahnlund skriver:

    Jag hör vad du säger Carolina, och förstår nog hur du känner, men jag tycker att du överdriver. Redan vid Wämöparken får bilisten på infarten en vacker vy över fjärden, med Kruthuset på Mjölnareholmen mitt i. Vid Blå Port skymtar Handelshamnen med KBV 003 och när hon passerar Pantarholmen ser hon båtarna vid Skeppsbrokajen. Inget av detta försvinner om infarten flyttas in från och med brohålan.
    Turister kommer i bil, men vill fortast möjligt ställa den och uppleva omgivningen bilfri.
    Tengboms förslag med P-garage under Järnvägstorget tycker jag är en strålande idé. Den borde inte avfärdas lättvindigt med, att det är tekniskt svårt och blir för dyrt. Det löser en del av parkeringsproblemen utan att förfula den knappa omgivningen.

    • Ett enda avgörande argument för att fortskrida kommunens förslag är att det behövs två vägar in och ut från Karlskrona – att göra både östra och västra Pottholmen bilfri vore obetänksamt…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s