Teaterslott

Det är höst och dags att tända fotogenlampan, göra något varmt att dricka och sätta sig bekvämt med en god bok i knät! För ett par år sedan kom följande spännande historia ut av den småländska författarinnan Annelis Johansson. Hon har tidigare skrivit ungdomsböcker och den här är hennes första för yngre barn.

Hélene Anderson, konstnär och f.d. polisinspektör, som jag skrev om tidigare, uppmuntrade i sitt radioprogram i 2015 års Sommar i P1 föräldrar att titta upp från sina mobiltelefoner och istället ta tillfället i akt att berätta och diskutera med sina barn kring det de passerar på vägen till och från något. Det kan t.ex. vara hus, parker, skulpturer och annat som man kan känna för och ha en åsikt om. För det är förälderns uppgift, att visa sina barn världen omkring dem.

img_8281

 

Ett liknande syfte har Annelis Johansson med sin bok Herr Fikonhatt och slottet Thoufve. Hon vill inte skriva någon på näsan men vill passa på att i barnlitteraturen slå ett slag för Kulturen i dess olika former, vackra gamla byggnader och inredningar, teater, musik, högtider, historia… Det gör hon med hjälp av en allt för välkänd situation, nämligen den att ett gammalt hus hotas av rivning till förmån för något anskrämligt och onödigt. Boken har enkla och fina illustrationer av Staffan Gnosspelius.

I just det här fallet är det en gammal teater som ingen verkar bry sig om och Fredrik Sivertsson ser en chans att förverkliga sig själv genom att riva teatern och istället bygga ett höghus. Där ska han ha sitt kontor på översta våningen och kunna stå på takterassen på nyårsafton och ha första parkett inför fyrverkerierna. Sivertsson är redan en framgångsrik entreprenör i staden och hans nya idé, vilken han ska basa över i höghuset, är ett nytt mirakelpiller med syfte att verka avstressande för människor. Som om det inte fanns annat som kan hjälpa mot stress och göra folk lyckliga…

img_8286

 

Som tur är har Sivertsson en son som är betydligt klokare än vad han själv är.

Pappa tittade drömmande ut över platsen, men det var som om han inte riktigt såg att det stod ett lustigt hus som liknade ett slott med grönt tak och ett torn i vägen. Kanske han i sin fantasi hade byggt sitt höghus redan och inte märkte att det stod saker där på den fantastiska platsen som förhindrade det hela. Vilhelm kunde inte låta bli att protestera.

”Men pappa”, viskade han försiktigt, för han ville inte heller riktigt störa pappa när han nu var så upprymd. ”Pappa, det står ju ett hus där. Det går ju inte att bygga ett höghus om det står ett annat hus i vägen. Eller? Det går väl inte?”

Pappa tittade lite förnärmat tillbaka.

”Går inte? Det är klart att det går. Det är ju bara att riva det. Riv hela rubbet! Det är ändå ingen som går på den där gamla dammiga teatern längre. Den har säkert till och med börjat mögla vid det här laget. Brädorna lossnar säkert rätt var det är.

”Men du pappa, bor det inte någon i det huset nu då?”

Pappa skakade på huvudet.

”Nä. Bara något gammalt teaterspöke då, men det bankar vi i så fall i huvudet med grävskopan. Det blir en lätt match.”

img_8289

 

Boken handlar också om att samarbeta, att kämpa för en och flera saker, att inte ge sig och att vara kreativ. I en sådan kamp kan några gamla teaterspöken vara riktigt bra att ha för en pojke som vill göra rätt. En trevlig och spännande historia kring jul, som passar utmärkt för högläsning.

I Blekinge finns det kända fall av att riva teatrar. Återkommer om det i ett senare inlägg.

Publicerat i Arkitektur, Byggnadsvård, Kulturarv, Litteratur, Sandlådearkitektur | Lämna en kommentar

Minus två

Så synd, rivningar i Karlshamn. Husen bedöms vara av ett viss kulturhistoriskt värde men i dåligt skick och därför beviljas rivning. Det ser inte ut att vara några särskilt speciella hus men husen som har över hundra år på nacken blir bara färre och färre i vårt land. Om man någon gång i en artikel skulle kunna få läsa exakt på vilket sätt ett rivningshotat hus är i dåligt skick och  VARFÖR det inte går att åtgärda det som är dåligt. Jag vill läsa byggnadstekniska beskrivningar. Jag vill att den som gjort bedömningen får förklara sig. Jag vill att en kunnig byggnadsvårdare sedan uttalar sig om denna bedömning. För det är sällan byggnadsvårdare som bedömer husens skick.  Vi kan inte bara riva alla dessa gamla hus utan att ansvariga får förklara sig, utan att deras beslut ifrågasätts. Är inte det journalistens uppgift, att ifrågasätta? Det händer för sällan i lokaljournalistiken.

Många gånger ”bedömer” kommuner hus vara i dåligt skick, bara för att de vill riva dem, när de egentligen är fullt renoveringsbara, eftersom de är byggda i en tid då det gick att underhålla en byggnad. Något av det värsta som finns är när kommuner underlåter att vårda och renovera hus i tid för att de så småningom ska förfalla. Sedan ursäktar man en rivning med att huset är i dåligt skick. Det händer hela tiden.

Man kan inte ens glädja sig åt att det som ska byggas på Rådhusgatan/Regeringsgatan i Karlshamn, istället för de lågmälda men tidlösa husen som ska rivas, är vackra och inspirerande. Nej, de ser faktiskt rätt tråkiga ut. Men visst, det kunde väl ha varit ännu värre.

Läs mer och se bilder

http://www.blt.se/karlshamn/river-hus-for-att-bygga-nya-bostader/

http://www.blt.se/karlshamn/13-nya-bostader-byggs-i-centrumnyy/

Publicerat i Arkitektur, Byggnadsvård, Ett hus, Kulturarv, Politik, Projekt, Sandlådearkitektur | Lämna en kommentar

En skola är inte bara en skola

Om vikten av en inspirerande skolmiljö…

ur Barbro Lindgrens (f. 1937) barndomsdagbok ”Jättehemligt” :

” … Det var inte i den här skolan, nej då gick vi i ett gammalt slott på andra sidan Judarnängen, för då var inte den här skolan färdig. Vilken härlig skola det var! Det var en park utanför, där det gick får och betade ibland. Och på vinden hade dom hittat en död gubbe en gång!”

”Men jag är bättre! Fast inte precis som vanligt, som dom andra tror. Jag har försökt förklara för magistern också, att jag kan bli lessen rätt som det är för såna där konstiga saker. För nya hus till exempel. Den här skolan blir jag lessen av, för den är för ny, allting blänker så hopplöst. Jag tycker om gamla och skruttiga saker, det blir jag glad av!”

Nu misstänker jag visserligen att den nya skolan fru Lindgren började i var betydligt vackrare än det nya som byggs idag. Det här måste varit på 1940/50-talet och då handlade ju arkitektur fortfarande ofta om proportioner som människor mår bra av, naturliga material, utsmyckningar, sköna former och hantverk – hus som går att underhålla och är hyfsat tidlösa. När jag citerar detta menar jag ju heller inte, och säkert inte Lindgren, att allt som är gammalt och skruttigt är bra. Det är bara det som en gång var vackert och som sedan blivit gammalt och skruttigt som fortfarande väcker glädje. Jag menar ju inte heller att det är bra att byggnader är skruttiga. Nej, underhållas ska det som underhållas kan. Det mesta som är byggt efter 1965 kan inte underhållas.

Jag har många åsikter om hus skolmiljöer ska vara, det påverkar elever och personal mer än vi tror. Kanske skriver jag mer om det en annan dag.

Östra Köpmansgatan

Östra Köpmansgatan

Karlskrona Högre Allmänna Läroverk, när det fortfarande var vackert både utanpå och inuti och besatt en viss värdighet och intellektuell nivå.

 

jamjo-kyrkskola-jpg

Jämjö kyrkskola. Kanske det var en byggnad lik den här Lindgren fick gå i. Jag erkänner att de två sidobyggnaderna inte är så inspirerande, men titta på den vackra porten! Varför ser inte alla skolportar ut sådär? Som en öppning till en grotta eller en katedral!

 

vallingbyskola1910

      Vällingbyskolan år 1910, Stockholm. Enkelt och vackert. Behagligt.

Rodebyskolan-800x378

Rödebyskolan. Vilket deprimerande byggnadskomplex, särskilt inuti. Den är faktiskt fruktansvärd.

Publicerat i Arkitektur, Fundering, Litteratur | Lämna en kommentar

Blekinges byggnadsminnen

Sent omsider tänker jag tipsa om Länsstyrelsens publikation Blekinges byggnadsminnen – En källa till vår historia, som kom ut i vintras. Redaktör och huvudfotograf är Ingemar Lönnbom från Lönnbom media, känd från otaliga kulturhistoriska sammanhang.

IMG_7843

 

I denna skrift informeras läsaren om de två olika byggnadsminnestyper vi har i Sverige och vad som är de nationella målen för kulturhistoriska byggnader och miljöer. Sedan presenteras en kavalkad av vackra och intressanta byggnader, i olika former och ålder, i text och bild.

En sammanställning som denna är mycket viktig. Det är viktigt att sådant som är bevarandevärt uppmärksammas svart på vitt och tillgängligt för alla. Ingen ska kunna skylla på okunnighet vad gäller vår kulturhistoria. Det behövs ännu mer av den här varan. Många byggnader i vårt landskap, på landsbygden, i mindre samhällen och i städer svävar ständigt i fara för felaktigt underhåll, absurda ombyggnationer, förfall, brand och rivning, där både privata fastighetsägare, tjänstemän och politiker står ansvariga. De flesta äldre byggnader faller inte inom ramen för byggnadsminne, men ändå är det av vikt att vi tar hand om dem på bästa sätt. De blir ju aldrig fler.

IMG_7848

 

Skaffa dig några exemplar av boken, till dig själv och till bekanta, och ge dig ut på sommarutflykter med boken som vägledning! Alla byggnader kan man naturligtvis inte komma nära inpå, några är privata, men på avstånd kan de beundras och studeras. Se Blekinges sköna byggnader, se det sköna landskapet på vägen dit!

Denna lilla bok är gratis och bör finnas att hämta på t.ex. länsstyrelsen, bibliotek, museum, turistbyråer.

Publicerat i Allt möjligt, Byggnadsvård, Ett hus, Kulturarv, Litteratur, Utflykt | 2 kommentarer

Stopp och belägg!

Min senaste insändare i sin helhet.

Stopp och belägg! Jag har i olika sammanhang föreslagit en placering av ett nytt stadsbibliotek till Pottholmen, efter det att den alldeles utmärkta och fantastiska f.d. gasverkstomten vid Fisktorget gick till ett hotellbygge. Pottholmen kommer i framtiden att ligga mer centralt än Stortorget, om man ser till var invånarna kommer att bo och röra sig.

På Pottholmen borde finnas möjligheter att bygga det stadsbibliotek Karlskrona är i behov av. De behov jag syftar på är lämpliga lokaler för dagens och morgondagens verksamheter,  tillräckligt med plats för det besökstryck man kan förvänta sig av ett ökat invånarantal och med en god verksamhet att erbjuda samt väl planerad arbetsmiljö för personalen. Något sådant kommer inte att kunna åstadkommas i Kvarteret Bonde. Där begränsas ett nybygge av tillgänglig yta, och en ev. ombyggnation av det nuvarande biblioteket till ett nytt bibliotek är en dålig idé. De befintliga byggnaderna samt helheten av en fantastisk kulturmiljö förstörs. Detta kvarter vars underbara historia, arkitektur och bakgårdar (även stadsbiblioteket från 1959, se innergårdens fasad) samt unikum borde uppmärksammas ännu mer. Karlskrona blir mindre intressant som stad att leva i och besöka om detta förslag blir verklighet.

gulahuset

 

Nu har Karlskrona kommun avslöjat nya byggnadsplaner, bortom Pottholmen, i Kvarteret Muddret och på Hattholmen. 3 000 nya bostäder och säkerligen olika verksamheter utöver det. Pottholmen framstår genast som en mer och mer självklar plats för något som borde stå högt på en kommuns prioriteringslista; läsfrämjande, information, bildning och kultur av olika slag. Med annat liv i dessa två planerade stadsdelar, liksom på Pantarholmen med omnejd, blir behovet av stadsbibliotek större och ett sådant tryck kommer Kv Bonde inte att kunna möta.

Nybyggnationer måste planeras långsiktigt och realistiskt. Det handlar om ekonomi men också om andra värden såsom vården av vårt gemensamma kulturarv samt en byggnads faktiska möjligheter. Fungerar inte byggnaden till det den ska rymma, blir verksamheten lidande, och så hamnar man på ruta ett igen. Bara några år efter att det nuvarande stadsbiblioteket kom i bruk, insåg man att behoven var större än man planerat för. Gör inte om detta misstag.

Kan någon ansvarig svara på varför Pottholmen inte diskuterats som möjlig plats för ett nytt stadsbibliotek? Varför vill man inte ge liv och rörelse åt en ny stadsdel genom en viktig verksamhet som är gratis och till gagn för alla? Varför tar man inte ett helhetsgrepp om stadens alla behov vid planering av nya stadsdelar och gör dessa riktigt intressanta?

 

Publicerat i Arkitektur, Byggnadsvård, Ett hus, Insändare, Kulturarv, Plan, Politik, Projekt, Sandlådearkitektur | Lämna en kommentar

Arkitekter har fel

Från Facebookgruppen ”Arkitektupproret – Det finns alternativ till fyrkantiga lådor”

– AVHANDLING AVSLÖJAR ATT ARKITEKTER HAR FEL –

Många arkitekter ser ner på bostadsområden som byggts med småstaden som förebild, med nya hus gjorda i traditionell stil. Men detta är just vad gemene man är förtjust i.

– Varför ogillar många arkitekter just det som de boende ofta tycker om, frågar arkitekten Catharina Sternudd i en ny doktorsavhandling från Lunds universitet.

I avhandlingen ”Bilder av småstaden. Om estetisk värdering av en stadstyp” undersöker arkitekten Catharina Sternudd allmänhetens och den egna yrkeskårens estetiska värderingar.

Catharina genomförde en flerårig studie av Karlshamnsbornas syn på sin stad. Den visade att nästan alla var fästa vid de gamla husen, men många tyckte också om nya hus byggda i gammal stil. Däremot gillade de inte de modernisternas stora fyrkantiga hyreshus och kolosser. Unga och gamla, kvinnor och män var överens i sina omdömen. Detta överraskade Catharina Sternudd som följde upp resultaten.

Studier visar att modernismens stramhet och enhetlighet generellt gillas av arkitekter men vanligen ogillas av lekmän.

Catharina avslutar med att ställa frågan:

– Jag vill att fler arkitekter ska ställa sig frågan: är det alltid fel att bygga varierat, småskaligt, intimt och kanske i gammal stil?

Mer information om avhandlingen hittar du här:
http://www.mynewsdesk.com/…/ny-avhandling-ifraagasaetter-ar…

Intervju med Sternudd kan du läsa här.

Gilla, dela och sprid detta inlägg om du håller med.

Publicerat i Allt möjligt, Arkitektur, Litteratur, Plan, Politik, Projekt, Sandlådearkitektur | Lämna en kommentar

Gårdsvandring igen

Vandra i det vackra och värdefulla storgårdslandskapet kring Mölletorp norr om Lyckeby i Karlskrona kommun, i sällskap av en guide, lördagen 21 maj. Samling vid Afvelsgärde gård kl. 10 fm.

När vi når Mölletorp kommer kaffe och korv att serveras till lågt pris. Parkering finns i Lyckeby centrum, vid Spandelstorps gård samt vid Augerums kyrka.

Välkomna!

P1020601

 

Har du Facebook önskar vi i Mölletorps byalag att du gillar vår sida, för att få mer information om vad som händer i landskapet samt sprida vetskapen om att god jordbruksmark mellan gårdarna är hotad av bebyggelse. Mer om detta i ett senare inlägg!

Gilla sidan här.

Läs inlägg inför vandringen 2014 här.

Publicerat i Allt möjligt, Byggnadsvård, Händelse, Kulturarv, Landskap, Politik, Projekt, Verksamhet | Lämna en kommentar